Michael Jackson var en stor 1980-talsartist som verkligen uttryckte det nya artistidealet. Han klädde sig extravagant, hans liveframträdanden var fulla av dans och show, han skådespelade i filmer, han skönhetsopererade sig gång på gång och så vidare. Han gjorde nästan sig själv till en produkt som kunde köpas och säljas.

Här ser  du ett liveframträdande från 1983, där han bland annat visar danssteget "moonwalk" för första gången.

Medan popen var för folk i allmänhet, så var metal en musikstil som var mer alternativ. Med särskilda kläder, frisyrer och så vidare stack man ut från det allmänna idealet. Med läder, nitar och långt hår såg alla på dig att du var "hårdrockare" (i Sverige har metal och liknande musikstilar ofta kallats "hårdrock".

Ett av de mest kända metal-banden är Iron Maiden. Precis som Michael Jackson handlade det mycket om att bygga en image. Till exempel hade bandet sin egen "maskot" som kallades Eddie, och som syntes på deras skivomslag, affischer och på scen.

Metal är hårt och skrikigt, och inte sådant som 

spelades på radio och TV. Det påminner lite om

Rolling Stones-rocken på 1960-talet, med sin lite

hårdare protestmusik. Men utan samma popu-
laritet

                                                                                             "Eddie"

Precis som Rolling Stones hade en motpart i Beatles på 1960-talet, så hade hårdrockarna en tydlig fiende: syntharna.

Synth utvecklades ur ny tekinsk utveckling av elektroniska instrument. Syhten kan sägas vara en mer elektronisk version av popen, där datorer efterhand kom att spela en stor roll. Syhtmusik var särskilt stor i Tyskland, och de som var synthare utvecklade en egen subkultur, där kläder och frisyr hämtade inspiration från Tyskland. Inte sällan hade man uniformsliknande kläder och välstylade frisyrer. 

Här hör du det brittisk synthbandet Depeche Mode, som spelar i just Tyskland.